Tempo uppmärksammar Berlinmurens fall för 20 år sedan med ett filmprogram på Klarabiografen, Kulturhuset måndag den 9 november kl 11-17.00. En heldag med film, seminarier, musik, teater och Berlin bar på Stockholms Stadsteater och Klarabiografen. Fri entré till alla program!
11.00 – 12.30
”The Miracle in Leipzig” av Dehnhardt/Schmidt (Tyskland 2009, 90 min)
Berättar med unika bilder och intervjuer om den fredliga revolutionen i Leipzig som till slut blev murens fall. Tusentals östtyskar reser sig i protest och kräver frihet, medborgliga rättigheter och demokrati.
13.00-14.00
”Åter till Prag” av Astrid Ohlsén (Sverige 2009, 45 min)
Astrid Ohlsén visar sin nya film om Prag dit hon återvänder 2009. 1989 filmade och intervjuade hon bl a Vaclav Havel och några unga stridbara studenter.
Visas i samarbete med SVT Dokumentär.
14.30-15.45
”Resan till muren” av Johan Donner och Ulf Nilsson (25 min, 1985)
Experimentella roadmovie om en nattsvart resa till Berlin. Johan Donner presenterar.
”Checkpoint Charlie – där det vände” av Ingrid Thörnqvist (25 min, 2009)
Unika bilder från en av världens mest kända mötesplatser av Ingrid Thörnqvist, utrikeschef på SVT och fd korrespondent i Östtyskland som samtalar efter filmen.
16.00 – 17.00
Svensk premiär på ”Comrade Couture” av Marco Wilms (52 min 2009)
Om den avantgardistiska mode – och konstscenen i Östtyskland under 80-talet. Många har en bild av Östtyskland som grått och tråkigt, men det fanns en vital underjordisk och avantgardistisk scen som kryddade tillvaron. Visad bl a på Berlin filmfestival.
Boka biljett och se hela programmet på www.stadsteatern.stockholm.se Fri entré!
Vad glad jag är över att den gamla kvartersbiografeni i Hornstull
rustats upp, det har alltid känts så ledsamt att den finns där så
nära utan att användas av alla de filmintresserade människorna som
bor i närheten. Att den dessutom inleder sin verksamhet i samarbete
med Tempo är förstås extra roligt!
Det finns en massa fina detaljer som gör att man blir så glad av att stiga in på Rio. Bland annat den gammaldagsdoftande entrén och salongens röda säten, som i old school-stil förstås inte har några hållare för eventuell dryck. Och så den lagom luggslitna soffan längst fram på scenen som man hoppas att ska
få vara en mötesplats för en en massa intressanta filmsamtal. Rio ligger vägg i vägg med mysiga kaféet Copacabana och i framtiden är det tydligen meningen att biografen ska visa kort- och konstfilmer som man kan se medan man fikar. Därför finns det redan nu några bord med stolar på en upphöjning längst bak i salongen, som ett underbart löfte om sköna söndagsförmiddagar med kanelbullar och kortfilm.
Om ni inte ännu varit på någon visning på Rio föreslår jag att ni masar er dit klockan ett på lördagen för att se Yossou Ndour: I Bring What I Love. Har inte hunnit se den själv än, men har hört att den är riktigt bra.
